The Hakone Open-Air Museum

Hakone Open-Air Museum är lätt det bästa museum jag besökt på länge, förmodligen någonsin. Bara omgivningarna är så vackra att det nästan gör ont. Och konsten... ja, den får man leka med, sitta på, pussa på, eller vad man nu känner för att göra. Älska Hakone Open-Air Museum! Alla som har möjlighet måste åka dit nuuu, finns inga ursäkter.

Alltså, att "gå på museum" kan vara bland det tråkigaste som finns. Jag har aldrig fattat poängen med att titta på någon gammal krukskärva i en glasmonter. Jag kan inte relatera till det. Värst är det när föremålen dessutom är k o p i o r. Eh? Jag blir nästan upprörd bara av att tänka på det.

Men. Jag säger bara Hakone Open-Air Museum... Det är som en enda stor lekpark för både barn och vuxna. Det finns så mycket att upptäcka. Stora delar av utställningen riktar sig direkt till barn och det var fantastiskt fint att se alla glada ungar med spring i benen och upptäckarlusta som smittade av sig på föräldrarna. Fantastiskt.

Allting var bara, fantastiskt.

Och jag svär, jag känner mig som en bättre människa efter att ha upplevt Hakone Open-Air Museum. En lyckligare människa - more Hakone Open-Air Museum to the people!

Nedan ser ni min favoritskulptur. Av någon konstnär jag inte minns namnet på. Det spelar ingen roll. För jag minns hur det kändes att sitta där. Lycka.

En besviken My utanför ingången till den stora trämojängen i bakgrunden på bilden ovan. Man fick gå in, men inte klättra med barnen. Buhuu. Jag ville ju också klättra och gunga på bollarna.

Fast det var inte så tokigt att bara titta heller. Många söta barn fanns det.

Aaaaaaaah, ni ser ju! Bergen, himlen, konsten, träden...

Crime sceen

Ooo, den som ändå vore elvaochetthalvt...

Här är vi glada, svettiga, rosiga och något trötta efter en fantastisk dag på museet. Jag har redan bestämt mig för att åka dit igen i november med Erik.