Facing your fears

Så, i måndags tog jag tag i mitt "lära känna min kropp-projekt" på allvar. Och ikväll tog jag första steget mot att bli en fulländad talare, eller åtminstone en mindre nervös sådan. Jag vill inte att det inför varje gång jag ska hålla en längre presentation, workshop eller vad det nu är ska vara så jäkla mycket åååångest. Jag vet inte hur mycket tid som går åt till att bara noja innan, helt i onödan, för när jag väl gör det så funkar det alltid.

Så, "möta sina rädslor" och allt det där. Ikväll gick jag på mitt allra, allra första möte på Tokyo Toastmasters. Temat var passande nog "courage and perseverance". Jojo.

Det var enormt bra. Precis, exakt på pricken vad jag behöver lära mig. Kommer bli riktigt läskigt och scary me,n tja, det är väl bara att bita ihop och köra på. Det kommer ju i alla fall vara 1000 gånger bättre att öva där det är meningen att man ska öva, istället för att ha den "riktiga" presentationen som öving, om ni fattar vad jag menar.

Upplägget är mycket pedagogiskt. Man måste först närvara tre gånger som gäst innan man kan bli invald som medlem och tilldelas en mentor. Under mötena turas man om att öva på olika grejer, en kväll kanske man är toastmaster eller har förberett en presentation och en annan gång kanske man ska utvärdera en annan talare etc.

Allmänt bra stämning under mötet och medlemmarna var inkluderande och välkomnande. Grymt.