Eriks födelsedag

Dagboken

Idag är det Eriks födelsedag. Uppvaktade med paket och skönsång på sängen innan frukost. Därefter den sedvanliga promenaden längs stranden till vårt favoritställe i närheten av surfskolan. Lite mindre folk på den delen av stranden. Dessutom är mannen, Joman, vi alltid hyr solstolar av så himla schysst så vi vill gärna gynna just hans business. Åååh, det är så ljuvligt att ligga under parasollet och läsa (just nu “The Golden Notebook” av Doris Lessing), blicka ut över havet, fundera, spana lite på surfarna, lyssna på vågorna, kanske slumra lite, käka lite färsk frukt eller glass eller både och.

Blev lite rastlös under efter eftermiddagen så jag passade på att använda energin till att springa en vända. Och. Wow! Min bästa löprunda någonsin (hittills) i alla kategorier. Helt magiskt. Kroppen var pigg och så glad, så glad över att få röra på sig. Lyssnade på en av mina favoritpodcasts (DJ Peepin Tom) på lagom volym så att jag samtidigt hörde vågornas brus. Solen gassade och havsbrisen svalkade och sanden var ibland lika len som smält choklad under mina fötter. Jag bara sprang och sprang och ville aldrig att det skulle ta slut. Helt genomblöt av svett - gissa om det var härligt att kasta sig i havet efteråt... Blev en mycket långsam promenad tillbaka till hotellet efteråt för dusch och ombyte innan middagen för ajajaj vad mina ben var stela. Träffade på urgulliga hundvalpar som lekte i solnedgången.

Eeum, frukt! Godast var Salak som jag äter på bilden nedan (de bruna frukterna ovan). Smakade inte som något jag ätit tidigare, påminde lite om äpple.

Hade hört att den bästa seafooden skulle finnas i Jimbaran så vi fick hjälp av hotellet med att att hitta en restaurang. Superturistigt givetvis men mycketmycket god mat. Åt skamlösa mängder av skaldjur - grillad hummer, krabba, räkor, fisk - you name it. Supergott! Och vi satt på stranden och åt! Under stjärnorna och månskenet! Magiskt. Vi hade också turen att njuta av diverse coverband som gick runt och spelade för matgästerna (jag saa ju att det var turistigt). Haha. Jag passade på att avslöja att Erik fyllde år så han fick en alleles egen födelsedagssång tillängnad sig. Hihi.

När vi kom tillbaka till hotellet stod det en tårta och väntade på Erik på hotellrummet som eprsonalen hade fixat! Sweet.

Bali

Hemma igen efter en fantastiskt härlig semestervecka på Bali. Förutom hettan och att jobbet börjar imorgon så känns det bra att vara tillbaka.

Dagboken

Ligger i sängen i rena lakan och slökollar på TV. Erik läser. Precis käkat god frukost: omelett, bröd, yoghurt, färsk frukt (gul!? vattenmelon) samt de godaste baked beans jag någonsin ätit. Lite otippat. Har tagit ”ledigt” idag och ska bara slappa. Planen är: läsa bok i sängen och på stranden, lyssna på havet och badabadabada. Och just det, jag tänker också jogga längs stranden om ryggen tillåter. Men det tror jag. Känner mig förvånansvärt fräsch i kroppen efter två dagars intensivt surfande.

Har tagit surflektioner i två dagar. Det har varit jättebra. Kunde stå upp på brädan och tom svänga redan första dagen (fast vid närmare eftertanke var nog svängarna mer en lyckträff), dock med rejäl coaching skall tilläggas. Har superbra lärare och då jag var err, sämst, första dagen hade jag en av dem, Roi, nästan helt för mig själv. Helt fantastiskt att ha någon som säger åt en exakt vad man ska göra – och när. Lay down, lay down, push up, push up, get up, go low, go low. Och som under tiden håller i brädan och hjälper till att parera för de vågor som är alldeles för höga. Fantastiskt är det. Dessutom är instruktörerna (förutom att vara extremt skickliga och professionella och m y c k e t uppmärksamma på säkerheten) extremt trevliga, glada och avslappnade. Vilket i övrigt stämmer in på de flesta andra människor som vi möter här.

Efter första surflektionen drog vi, rejält mörbultade, tillbaka till hotellet och käkade en fantastiskt god lunch, duschade och promenerade längs stranden till Kuta. Jag tog en helkroppsmassage för 50 kr som var jätteskön och lite weirdo. Därefter middag och tillbaka till hotellet.

Andra dagen av surfning var 1000 gånger bättre än den första. Mest för att vi nu hade nybörjarlektionen som vi egentligen skulle ha haft igår – allt blev så mycket enklare när jag fick ordentligt förklarat för mig hur jag skulle ligga/stå på brädan etcetc. Lektionen i vattnet var också helt fokuserat på att ha kul, försöka förstå vågorna och att komma upp på brädan. I går lyckades jag att själv fånga vågen och ”surfa” utan att Baron (min instruktör igår) höll i brädan och talade om för mig hur jag skulle göra. Fantastiskt. Käkade lunch på en mysig restaurang och tillbringade hela eftermiddagen på stranden. Aah vad skönt. Jag läste en bok, Banana Yoshimotos Kitchen, som jag verkligen kan rekommendera och fick en kompis som jag badade med jättejättelänge. Vi hade mycket roligt tillsammans där vi hoppade i vågorna. Vincent hette han och var 7 år. Han var mycket imponerad över att jag kunde flyta så jag lärde honom alla mina tricks och han lärde mig sina.

Middag käkade vi på en jäkligt bra Thairestaurang. Godast var en fiskrätt med en sur/salt/stark-limedipp. Ahh, så god, så stark att det smärtade men likväl kunde vi inte sluta äta för det var så fantastiskt gott. Avslutade kvällen med en timmes fotmassage från himlen för 40 kr. Helt crazy. Satans vad ont det gjorde ibland, var tvungen att nypa mig i armen för att ta bort fokus från foten.

PS. Fler surfbilder/bilder/text kommer så fort jag hinner.

Veckan i urval

Åh, vad det händer grejer hela tiden - looves it! Veckan i urval:

Torsdag

Jobbar hemma. Lunch med ny kompis, Nanna. På eftermiddagen utställning "Alexsandr Rodchenko & Varvara Stepanova - Visions of Constructivism" med min nya fina kompis Robert. Sen jobb och middag i Nakameguro, därefter bodycombat och TV-kväll med finfinaste kompis som äntligen är gravid. Bilden ovan är på ett märke som gravida kvinnor kan sätta på väskan så att medresenärer är lite extra vaksamma och t.ex lämnar plats på tunnelbanan.

Fredag

Jobbar hemma. Middag med kompisar på en takterass i Shibuya. Superhärligt väder. Jag spiller rödvin över Jonas kritvita t-shirt. Avslutar kvällen på Trump room (som dock var något av en besvikelse), träffar folk jag känner av en slump, dansar och Tokyo känns mer och mer som hemma.

Lördag
Happy beach day med Erik i Shonan. Fantastiskt väder, fantastiska vågor och alldeles, alldeles ljummet i havet.

På kvällen födelsedagsmiddag för Timo på suveränt bra fiskrestaurang i Gotanda. Jag fick träffa Mayumi för första gången på evighetersevigheter. Mycket rolig kväll.

Söndag

Sova, långfrukost. Träffa Robert, Hiro och Jonas i Shinkjuku för att dricka öl och spela favoritmusik för varandra på en för dagen stängd bar som Robert av någon anledning har nycklar till. Sweet.

Måndag

Vill inte jobba i sedvanlig ordning men ser fram emot träningspasset med min PT som jag nästan älskar sönder för att han är så himla bra. Och snäll.

Tisdag
Jobb. Helt o m ö j l i g t yoga-pass. Jag börjar tröttna. Det ska ju vara för nybörjare ju.

Onsdag

Jobb. Födelsedagsdrinkar i Shibuya för en bekant, Waki. Sjukt energisk tjej. Rolig och har 1000 kompisar. Springer in i Björn på tåget i Shinagawa och blir glad.

Torsdag

Jobbar hemma. Läser en helt idiotisk bok (The New Paradox for Japanese Women: Greater Choice, Greater Inequality) för att den innehåller en hel del bra statistik men är tvungen att stå ut med författarens högst personliga tyckande och moralkakor som:

"As a man, I hate to say it, but it does seem that women enjoy more refined hobbies and amusements than men do."

Eller apropå att färre ogifta kvinnor vill ha barn än de som är gifta:

"A positive finding in this chart is that married women do not feel childbirth and childrearing to be so much of a burden, so I would like those who are not yet married not to be so apprehensive either."

Hahahaha.

Toppenväder (varmt, soligt men inte särskilt fuktigt) och min rygg har känts allt bättre under de senaste veckorna så jag bestämmer mig för att ge mig ut på en kortare runda - och det gick jättebra! Hurra! Kände inget under tiden jag sprang och inte heller något efteråt. Fantastiskt. Jag är så glad! Tänk om ryggen är helt bra nu- wihooo!

På kvällen var det dags för mitt tredje möte med Toastmasters och jag måste säga att jag hade då inte kunnat föreställa mig att jag skulle komma att gilla människorna så pass mycket som jag gör. De gamla farbröderna till exempel. Jag blir helt rörd. Nu senast var det en farbror som som berättade hur han lärde sig engelska av amerikanska soldater under ockupationen. Hans berättelse innehöll så mycket historia och kom direkt ifrån hjärtat att jag flera gånger var tvungen att blinka kraftigt för att stoppa mig från att börja gråta.

Seriöst. Jag hade tänkt att det här med Toastmasters skulle vara att jag skulle engagera mig i mina egna presentationer, inte i alla andras. Det är fint.

Nästa gång ska jag bli invald och hålla ett kort anförande om varför jag vill bli medlem.

VegeTokyo

Hurra! Det har ju hänt massor på vego-fronten sedan jag flyttade hit för några år sedan. Till exempel finns det nu en f a n t a s t i s k hemsida på engelska med en google-karta till alla (?) restauranger. Missa inte: http://www.vegetokyo.com/.

Testade Asahi i Higashikitazawa (ett stopp från Shimokitazawa på Inokashira line) med Simon och hans kompis Anna som var på besök häromveckan och WOW! vilken mysig restaurang. Rekommenderas varmt

Tänk...

Det händer ibland att jag blir glad när jag läser nyheterna. Go Shiseido!

Läs: "Lowering hurdles for working moms"

Facing your fears

Så, i måndags tog jag tag i mitt "lära känna min kropp-projekt" på allvar. Och ikväll tog jag första steget mot att bli en fulländad talare, eller åtminstone en mindre nervös sådan. Jag vill inte att det inför varje gång jag ska hålla en längre presentation, workshop eller vad det nu är ska vara så jäkla mycket åååångest. Jag vet inte hur mycket tid som går åt till att bara noja innan, helt i onödan, för när jag väl gör det så funkar det alltid.

Så, "möta sina rädslor" och allt det där. Ikväll gick jag på mitt allra, allra första möte på Tokyo Toastmasters. Temat var passande nog "courage and perseverance". Jojo.

Det var enormt bra. Precis, exakt på pricken vad jag behöver lära mig. Kommer bli riktigt läskigt och scary me,n tja, det är väl bara att bita ihop och köra på. Det kommer ju i alla fall vara 1000 gånger bättre att öva där det är meningen att man ska öva, istället för att ha den "riktiga" presentationen som öving, om ni fattar vad jag menar.

Upplägget är mycket pedagogiskt. Man måste först närvara tre gånger som gäst innan man kan bli invald som medlem och tilldelas en mentor. Under mötena turas man om att öva på olika grejer, en kväll kanske man är toastmaster eller har förberett en presentation och en annan gång kanske man ska utvärdera en annan talare etc.

Allmänt bra stämning under mötet och medlemmarna var inkluderande och välkomnande. Grymt.

My hjärta Hisano-san

För ett par veckor sedan fattade jag mod och... trumvirvel... anlitade en personlig tränare! För nu tänker jag en gång för alla lära känna min kropp; styrkor såväl som svagheter. Vi har ju liksom hängt ihop med varandra ett tag nu, kroppen och jag, så det börjar bli dags att jobba på samarbetet.

Till exempel är kroppen mycket missnöjd med att det har tagit 36 år för mig att förstå att jag har både inre- och yttre magmuskler vilket har resulterat i att min vänstra skinka inte har kontakt med ländryggen. Haha. Visst låter det roligt! Men det var så hon sa, napraten Eva Elfström (som är fantastisk! Look no further om du letar efter en naprapat i Sthlm) och det är inte så roligt när det gör ont, ajaj. Och inte kan jag springa heller.

Ikväll var så första passet med Hisano-san. Nervöst, läskigt och roligt på samma gång. Hjälp.

Men det gick ju som en dans och jag är helt kär för han var så bra. Och snäll! Och så där lagom peppig utan att vara hurtig - och snäll, sa jag att han var snäll? Och helt glad! Och inte tog han på mig heller (förutom en gång, då han först bad så hemskt mycket om ursäkt och artigt undrade om det gick för sig). Mycket skönt. jag var lite nojjig för att han skulle leta efter mina inre magmuskler nämligen.

Exempel på vår konversation under passet:

"I notice that I'm using my arms when I should use my stomach muscles" (dvs, heeeeeelt fel)

"Yes, but your arms are strong. That's why. Good condition." (inombords tänker jag AAAAAAWWW, så snällt sagt, fokusera på något positivt istället för negativt. I labu you, Mr PT)

"Mi-san, can you feel your hipbone?"

"Yes, I can feel my hipbone" (varpå han spricker upp i ett stort leende och ser helt nöjd ut, varför? who knows)

Och magövningarna som jag har våndats för, ja, det var ju inte så farligt att göra dom. Och vet ni, vet ni, jag är så mallig för jag kunde göra mycket tyngre övningar än vad jag trodde att jag skulle klara av. Hurra! Och det bästa av allt, den nya magövningen, den var inte alls hatahataapatråkig att göra! Hurra! Crazy. Hurra för Hisano-san!

Happy beach day

Tack vare att Katinka (i svart) firade födelsedag och ordnade BBQ på Shonan beach fick jag och Cilla (på 1000 bilder nedan) en anledning att lämna Tokyo över dagen - och så glad jag är att vi kom iväg!

Haaaaaavet! Vågorna, stranden, doften...

Stundtals magiskt. Särskilt då Fuji-san skymtade bakom molnen i solnedgången.

Dr Erik Funkenstein

Nyligen hade Erik DJ-premiär i Tokyo på Bar Jam, en av våra favvobarer i Ebisu. Whiihoo! En mycketmycket rolig och bra kväll. Samt sen. Jag sov sammanlagt 2,5 timmar innan det var dags att pallra sig upp till jobbet dagen efter. Erik däremot kunde ta sovmorgon. Fusk tycker jag.

Cilla och Hernan kom

Eriks premiär sammanföll också med en av Robins sista kvällar i Tokyo (för den här gången) och det blev ett roligt och fint avsked på samma gång. På bilden nedan ser ni Jonas aka Blue steel till vänster och Robin till höger. Och jag som ser ut att ha det hyfsat i mitten.

Jonas som Jonas

Doing da santa clause for Miriam

Fujita-san från Bonsai-baren kom också förbi

Erik får tummen upp av bartendern

Ni som inte kunde komma - hav förtröstan. Det kommer bli fler gånger!

The Hakone Open-Air Museum

Hakone Open-Air Museum är lätt det bästa museum jag besökt på länge, förmodligen någonsin. Bara omgivningarna är så vackra att det nästan gör ont. Och konsten... ja, den får man leka med, sitta på, pussa på, eller vad man nu känner för att göra. Älska Hakone Open-Air Museum! Alla som har möjlighet måste åka dit nuuu, finns inga ursäkter.

Alltså, att "gå på museum" kan vara bland det tråkigaste som finns. Jag har aldrig fattat poängen med att titta på någon gammal krukskärva i en glasmonter. Jag kan inte relatera till det. Värst är det när föremålen dessutom är k o p i o r. Eh? Jag blir nästan upprörd bara av att tänka på det.

Men. Jag säger bara Hakone Open-Air Museum... Det är som en enda stor lekpark för både barn och vuxna. Det finns så mycket att upptäcka. Stora delar av utställningen riktar sig direkt till barn och det var fantastiskt fint att se alla glada ungar med spring i benen och upptäckarlusta som smittade av sig på föräldrarna. Fantastiskt.

Allting var bara, fantastiskt.

Och jag svär, jag känner mig som en bättre människa efter att ha upplevt Hakone Open-Air Museum. En lyckligare människa - more Hakone Open-Air Museum to the people!

Nedan ser ni min favoritskulptur. Av någon konstnär jag inte minns namnet på. Det spelar ingen roll. För jag minns hur det kändes att sitta där. Lycka.

En besviken My utanför ingången till den stora trämojängen i bakgrunden på bilden ovan. Man fick gå in, men inte klättra med barnen. Buhuu. Jag ville ju också klättra och gunga på bollarna.

Fast det var inte så tokigt att bara titta heller. Många söta barn fanns det.

Aaaaaaaah, ni ser ju! Bergen, himlen, konsten, träden...

Crime sceen

Ooo, den som ändå vore elvaochetthalvt...

Här är vi glada, svettiga, rosiga och något trötta efter en fantastisk dag på museet. Jag har redan bestämt mig för att åka dit igen i november med Erik.